München

Imorgon säger jag hejdå till München. Hejdå München, och jag måste säga tack för så sjukt mycket bra. Fina fina München, det var här allting hände. Det var ju här jag blev glad igen. Och snacka om att utvecklas som människa. Känner knappt igen mig själv, och ja, nu i efterhand blev allt så sjukt bra. Glad är jag, och trivs med allt gör jag.
Jag ångrar verkligen ingenting, och på riktigt, tro mig.

Sometimes good things need to fall apart so that better things can fall together. Und, wenn etwas endet, beginnt etwas neues.

Tjolahopp!

Mustasch?

Man kanske skulle skaffa musche dagen till ära?

FREEEDAG!

Jag har ju faktiskt nästan glömt bort att idag är dagen jag längtat efter ett tag. FREEEDAG! Jag ska återhämta mig här hemma med lite Ebba och Didrik (minns ni?) tills Ylva är färdig med alla prov i skolan, och hon har lov och jag med. Sen blir det en vända på stan och ikväll blir det grillpremiär på engångsgrillen mamma smugglade hit från swe. Och sen senare ikväll kommer Jesper också. Nu är ju allt bara roligt. Och jag ska äntligen återgå till att göra det jag gör bäst, glida.

Äntligen.

Äntligen är denna natt över. Har aldrig någonsin varit med om något liknande. Det är svårt att föklara. Men såhär är det. Kroppen är liksom nästan för trött för att leva, varenda muskel och led är heelt sliten. Men huvudet är så fullt av jobbjobbjobb, att jag hela natten vaknat flera gånger och bara längtat till att den är över. Nu, ÄNTLIGEN är klockan sju och det är hyffsat okej att stiga upp, att stiga upp tre inatt hade varit aningen mer stört. Detta var mitt sista klag på jobbet, men jag ville bara delge er om upplevelsen som fick mig att frivilligt stiga upp klockan sju och säga "äntligen".

Auschecken

Nä, vet ni vad. Om man ändå ska jobba sin sista dag så kan man ju likagärna göra det ordentligt. Och allt under 12 timmar vore ju mesigt, så jag jobbade 13 timmar bara för att vara på den säkra sidan. Nu är jag fix und fertig, och efter den här perioden är auschecken det bästa ordet i världen.

Det närmar sig.

Idag ringde jag jobbet och gjorde slut. Precis de orden använde jag, fast på tyska såklart. Imorrn jobbar jag min sista dag, på fredag kommer Jesper och efter det har jag bara roligheter att se fram emot. Ja, jag längtar litegrann även om det känns lite sorgligt att lämna finafina München, lägenheten, ja, tillochmed jobbet. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ser fram emot en vecka här med Jesper, besök av pappa och lillebror, en sväng till Jönköping på hemvägen med en snabbvisit i Trollhättan och storebror planerad. Och sen väntar en härlig sommar hemma.. Okejdå, jag längtar lite småtthalvtihjälmig.

Onsdag

Nu är det bevisat. Hur många stålmannen-tröjor jag än köper kommer jag aldrig bli en. Det bevisades idag när jag jobbade, redan sjukt sliten, och inte fick något att äta på hela dagen. Då var det så nära att ni inte kan ana att jag bara la mig ned på golvet bredvid kaffemaskinen och dog lite grann. Så fort blev man visst av med mig. Mes är ordet. Och sen ska vi ju inte prata om hur lågt jag sjönk när jag var som närmast att ge upp. Men det ska vi ju inte prata om så jag låter bli.
Nu när jag är hemkommen och har ätit litegrann lever jag igen. Guschelov!

Tisdag

Det är helt stört hur fort man kan vänja sig vid saker egentligen. När jag varit ledig är det helt sjukt tungt att börja jobba igen. Och första dagen man jobbar är det jobbigt att jobba en normal (svensk) 8timmarsdag. Nu kan jag jobba 4 timmar, kolla på klockan och tänka. "Å, skönt, blir det en 12 timmarsdag är det bara 8 timmar kvar". Så var det idag, och det blev en 12 timmarsdag och jag var inte ens jättedöd när jag slutade. Hade det varit för en vecka sen hade jag däckat såfort jag kom hem, nu är jag bara halvtrött. Bra skit! Annars trivs jag med jobbet faktiskt och imorrn väntar Hilton. På med västan och slipsen bara!

Fina kläder.

Förövrigt har jag fått vara fin alla fem dagarna på jobbet nu. Beige kort kjol och tight vit skjorta på golfturneringen och idag jobbade vi i dirndl (den tyska folkdräkten). Jag skulle på allvar kunna bo i en dirndl, det måste ju vara ett av de finaste plaggen man kan ha på sig. Utan tvekan.

Imorrn blir det slut på kvinnligheten och på med slipsen igen. Tur att jag iallafall lärt mig knuta knuten.

Måndag

Nu börjar jag bli sliten efter 5 dagar av att stiga upp tidigt, åka till jobb, jobba, åka hem, komma hem sent, sova. 3 dagar kvar nu, slutspurten.

Men förutom att jag är sliten är det rätt bra faktiskt. Blir lite uppblåst av alla komplimanger jag får på jobbet bara, och jag ser inte fram emot att komma hem och vara en i mängden nu när jag vant mig vid att stå i rampljuset konstant bara för att jag helt enkelt är svensk. Sen har jag tillochmed styrt en personlighet, äntligen är jag precis mig själv fast på tyska. Härligt!

Nu dö lite i soffan och sen sova klockan nio. Gonatt!

Nämen.

Man kanske ändå borde lära sig ha koll på vilka folk är. Kollade just upp exakt vad det svenska paret jag pratade med idag är för några. Helen Alfredsson som tydligen spelat golf på professionell nivå i över 20 år och vunnit över 8 miljoner i prispengar och Kent Nilsson som visst var sanslöst bra på hockey på sin tid. Jag som gissade på spel i elitserien och nu visar det sig att han inte bara spelade i NHL utan gjorde det bra också. Där ser man. Jag som höll på så "jaha, så du spelar golf?" och "ahaa, gammal hockeyspelare, var du nå bra då?"

V.I.P

Det är så lustigt hur mycket folk orkar bry sig om V.I.P förövrigt. Som jag säkert fått fram på något vis så är det ju nästan alltid någon eller några mer eller mindre kända och viktiga personer på ställena jag jobbar, och det är så stört hur mycket alla orkar tänka på det. På tennisturneringen hade jag hand om ett "top-V.I.P"-bord, där de fick allt de önskade. Ingen annan fick champagne, men självklart de. De frågade om det fanns bakverk, och poff trollades det fram ett helt fat med gosaker från ingenstans.
På golftävlingen jag jobbar i veckan har de listor med bild och namn på de viktigaste personerna som kan tänkas komma. De allra viktigaste är särskilt utmarkerade. Ifall någon möjligtvis inte skulle veta exakt vem någon viktig är.

Lite smått stört kan man ju tycka. Fast vem vet, när jag blir så viktig kanske jag också måste ha champagne istället för vanlig sekt, och bakverk istället för vanlig efterrätt. Jasi.

Golf

Förövrigt är jag riktigt sugen på att spela lite golf efter endast en dag på tävlingen. Hur ska detta sluta när jag har 3 dagar kvar där? Jag kanske borde ta tag i mitt liv och styra ett grönt kort. Och även om jag är värdelös på själva sporten så är min golfbag iallafall rosa. Jo, så får det bli.

Middagspicknick en tisdag i München

Men en sommar

På tal om ingenting. YRAN! Den kommer bli helt sanslöst, fantastiskt, och sjukt svårslaget bra kan jag tro. Lasse, Melissa och Hoffmaestro taggas för fullt, det tar ju aldrig slut på den bra musiken. Och ja, jag är lite smått övertaggad. Men vad gör väl det, som sagt. Svårslaget blir det garanterat.

Fina livet

Har haft det sådär sjukt bra nu igen, med en Karro på besök och sommaren som passade på att komma tillbaka lagom till att vi var sugna på parkhäng och picknick. Hur bra som helst har vi haft det, och som vanligt är det lite trist att komma tillbaka till vardagen. Men det måste väl ske någongång. Som sagt, man kan ju inte glida jämt även om jag trivs rätt bra med att mysa runt här i München och egentligen inte göra så mycket vettigt. Bara prata massa skit, hoppa mellan parker, äta glass, dricka vin och lyssna på sommarmusik.

Nu är jag iallafall inne på sista slutspurten på jobbet innan jag helt plötsligt ska hem igen på några veckor. Jobbar den här veckan på UniCredit Ladies Cup, en golftävling en liten bit utanför München (pappa, känn dig fri att bli avundsjuk). Lite småjobbigt att ta sig dit, men jag slipper iallafall mördarpass på 14 timmar. Peppar peppar.

Anledningen till dålig uppdatering

Regn likamed icket bra.

Regn = ingen tennis = folket käkar och dricker istället = löpa som en tok.
Idag blev det ingen semester heller, jobb 11,5 timmar( men jag hade faktiskt en halvtimmas paus , plus i kanten!)Så därför är jag smått död och imorrn blir det samma ställe igen. Dock kan jag faktiskt inte jobba hela kvällen, för då kommer nämligen en Karro och lyser upp min tillvaro. Och om ni undrar varför jag inte svarar på saker så betyder det att en biverkning av många timmars jobb, lite sömn och ingen mat är att man är helt död, ser suddigt och knappt orkar tänka. Därför är det.
Och förövrigt är jag ju lite småmesig som blir sliten. Men att springa runt konstant i mångamånga timmar utan att käka, dricka och i sjukt obekväma skor gör man man blir lite trött. Därför är det.
Men det är ju roligt också, konstigt nog.

Nu, Godnatt!

(förövrigt, GRATTIS AU!)

Jetzt geht es wieder los.

Snacka om en vardag som kommer och nockar en i skallen. Efter kanske 4 timmars sömn på grund av för mycket tankar i huvudet steg jag upp strax före fyra imorse(inatt/igårkväll). Var på jobbet klockan 5 och 19.15 blev jag utcheckad. Alltså ungefär 14 timmars jobb. Utan paus (lika med att stå på fötterna exakt hela dagen, inte en sekunds sittning). Ja, jag är rätt död.

Dock är en komplimang som "Du bringst die Sonne rein" något att leva på en liten stund iallafall.

Och imorrn fortsätter det igen, då blir det jobb på en tennisturnering, BMW open heter den visst. Börjar inte förrän 10.00 och håller alla tummar för att slippa jobba 14 timmar igen. Jag gillar pengar, men helst vill jag ju överleva jobbdagarna också.

Nu, däcka i en säng.

Bästa dagarna igen.

Gudars vad jag är bortskämd med bra folk hela tiden. Har haft riktigt bra dagar med mamma och syster, trots att utlandsvärmen efter en dag byttes ut mot svensk sommar. Det har skrattats, tjattrats, ätits, druckits massa vin, gåtts, turistat och slutligen shoppats så mycket att vi kom hem från stan med en nyinköpt resväska full med shoppingpåsar och två systrar med totalt tomma konton. Bra jobbat där. Men kul var det, och som det tydligen alltid är så går tiden fort när man har roligt (vilket jag på allvar inte förstår logistiken i, det är ju fortfarande lika långa sekunder)och nu är jag nyss hemkommen efter, som alltid, ett tråkigt hejdå på flygplatsen. jag hatar hejdå. Men snart ses vi igen, bis dann!

Och nu, som vanligt tillbaka till vardagen. Upp och hoppa 03.45 imorrn för jobb. Tiden är omänsklig, men har man tomt konto så har man.