Onsdag

Slackline. Det är grejer det och sommarens bli-bra-på-projekt. Nu har jag skakiga ben och knepig rygg. Hej pinnstol här kommer jag. Men det var det värt, hima roligt ett spännband kan vara.

Måndag

Jag har diskat en fin mängd disk och mittialltihop fick jag en snilleblixt. De ni, mer disk åt folket!

Idag/kväll/natt anländer även en syster till skellet, jag har shoppat avslutingskläder till en stilig bror, och på tal om bröder. Grattis Ante, akta rynkorna!

Och om några dagar, på en söndag, kommer söderlandet och tar över norrland. Se upp för plättar- och pannkakefight!

Det här med Bröllop

Jag fick lite mersmak nu. Det är fint, det är det. Så alla vänner, SYSTER STOREBROR, och övrig släkt. Kan ni inte bara ta och gifta er. Och bjuda mig.

Lördag

Första veckan på gammel avklarad. Kan inte låta bli att tänka på hur olika liv man kan ha, ena månaden jobba bland fina, rika, kända människor med vip-service på alla möjliga olika ställen i München. Och nästa månad ta hand om gammlingar i ett litet samhälle i norrland. Och det roliga är ju att jag trivs här. Det gör jag ju. Omväxling förnöjer säger man väl. Ser fram emot en sommar i blåa kläder tillsammans med gamla folk som alltid har något att berätta.

Nu är det lördag och jag har efter lite velande bestämt mig för att gå på ett bröllop istället för två. Dock är blir det det bästa av de alla. Finaste Anna ska sjunga och ena halvan av det äkta paret är tysk = halva kyrkan kommer vara full av tyskar. Där kommer jag trivas!

Ikväll blir det invigning av sommarn med de som är hemma redan. Finvädret fick vi också, tacktack.

SamboYlva

Balen

Förövrigt. Imorgon är det visst balen och jag kan inte fatta att det var både 4 och 2 år sedan jag var där.

Jönköping

Jönköping var bara hur bra som helst. Sommaren kom och jag trivdes alldeles för bra. Alldeles, alldeles för bra. Jag tror nog att jag kommer tillbaka. Jo, det gör jag verkligen. Utan tvekan.

Och nu, efter 26 timmars resa, tack vare SJ (standard), är jag faktiskt hemma och här trivs jag också välda bra. Hemmagjorda köttbullar och 2 par nya skor som väntade på mig vid mitt sängbord. Skönt att vara hemma och imorrn börjar allvaret med jobb igen. Och vet ni vad, det känns inte döjobbigt.

Jag tror på möjligtvis världens bästa sommar. Så pallra er hit alla som inte är här än. Gäller dig också Jesper.

Nu - Uppackning!

München

Imorgon säger jag hejdå till München. Hejdå München, och jag måste säga tack för så sjukt mycket bra. Fina fina München, det var här allting hände. Det var ju här jag blev glad igen. Och snacka om att utvecklas som människa. Känner knappt igen mig själv, och ja, nu i efterhand blev allt så sjukt bra. Glad är jag, och trivs med allt gör jag.
Jag ångrar verkligen ingenting, och på riktigt, tro mig.

Sometimes good things need to fall apart so that better things can fall together. Und, wenn etwas endet, beginnt etwas neues.

Tjolahopp!

Mustasch?

Man kanske skulle skaffa musche dagen till ära?

FREEEDAG!

Jag har ju faktiskt nästan glömt bort att idag är dagen jag längtat efter ett tag. FREEEDAG! Jag ska återhämta mig här hemma med lite Ebba och Didrik (minns ni?) tills Ylva är färdig med alla prov i skolan, och hon har lov och jag med. Sen blir det en vända på stan och ikväll blir det grillpremiär på engångsgrillen mamma smugglade hit från swe. Och sen senare ikväll kommer Jesper också. Nu är ju allt bara roligt. Och jag ska äntligen återgå till att göra det jag gör bäst, glida.

Äntligen.

Äntligen är denna natt över. Har aldrig någonsin varit med om något liknande. Det är svårt att föklara. Men såhär är det. Kroppen är liksom nästan för trött för att leva, varenda muskel och led är heelt sliten. Men huvudet är så fullt av jobbjobbjobb, att jag hela natten vaknat flera gånger och bara längtat till att den är över. Nu, ÄNTLIGEN är klockan sju och det är hyffsat okej att stiga upp, att stiga upp tre inatt hade varit aningen mer stört. Detta var mitt sista klag på jobbet, men jag ville bara delge er om upplevelsen som fick mig att frivilligt stiga upp klockan sju och säga "äntligen".

Auschecken

Nä, vet ni vad. Om man ändå ska jobba sin sista dag så kan man ju likagärna göra det ordentligt. Och allt under 12 timmar vore ju mesigt, så jag jobbade 13 timmar bara för att vara på den säkra sidan. Nu är jag fix und fertig, och efter den här perioden är auschecken det bästa ordet i världen.

Det närmar sig.

Idag ringde jag jobbet och gjorde slut. Precis de orden använde jag, fast på tyska såklart. Imorrn jobbar jag min sista dag, på fredag kommer Jesper och efter det har jag bara roligheter att se fram emot. Ja, jag längtar litegrann även om det känns lite sorgligt att lämna finafina München, lägenheten, ja, tillochmed jobbet. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ser fram emot en vecka här med Jesper, besök av pappa och lillebror, en sväng till Jönköping på hemvägen med en snabbvisit i Trollhättan och storebror planerad. Och sen väntar en härlig sommar hemma.. Okejdå, jag längtar lite småtthalvtihjälmig.

Onsdag

Nu är det bevisat. Hur många stålmannen-tröjor jag än köper kommer jag aldrig bli en. Det bevisades idag när jag jobbade, redan sjukt sliten, och inte fick något att äta på hela dagen. Då var det så nära att ni inte kan ana att jag bara la mig ned på golvet bredvid kaffemaskinen och dog lite grann. Så fort blev man visst av med mig. Mes är ordet. Och sen ska vi ju inte prata om hur lågt jag sjönk när jag var som närmast att ge upp. Men det ska vi ju inte prata om så jag låter bli.
Nu när jag är hemkommen och har ätit litegrann lever jag igen. Guschelov!

Tisdag

Det är helt stört hur fort man kan vänja sig vid saker egentligen. När jag varit ledig är det helt sjukt tungt att börja jobba igen. Och första dagen man jobbar är det jobbigt att jobba en normal (svensk) 8timmarsdag. Nu kan jag jobba 4 timmar, kolla på klockan och tänka. "Å, skönt, blir det en 12 timmarsdag är det bara 8 timmar kvar". Så var det idag, och det blev en 12 timmarsdag och jag var inte ens jättedöd när jag slutade. Hade det varit för en vecka sen hade jag däckat såfort jag kom hem, nu är jag bara halvtrött. Bra skit! Annars trivs jag med jobbet faktiskt och imorrn väntar Hilton. På med västan och slipsen bara!

Fina kläder.

Förövrigt har jag fått vara fin alla fem dagarna på jobbet nu. Beige kort kjol och tight vit skjorta på golfturneringen och idag jobbade vi i dirndl (den tyska folkdräkten). Jag skulle på allvar kunna bo i en dirndl, det måste ju vara ett av de finaste plaggen man kan ha på sig. Utan tvekan.

Imorrn blir det slut på kvinnligheten och på med slipsen igen. Tur att jag iallafall lärt mig knuta knuten.

Måndag

Nu börjar jag bli sliten efter 5 dagar av att stiga upp tidigt, åka till jobb, jobba, åka hem, komma hem sent, sova. 3 dagar kvar nu, slutspurten.

Men förutom att jag är sliten är det rätt bra faktiskt. Blir lite uppblåst av alla komplimanger jag får på jobbet bara, och jag ser inte fram emot att komma hem och vara en i mängden nu när jag vant mig vid att stå i rampljuset konstant bara för att jag helt enkelt är svensk. Sen har jag tillochmed styrt en personlighet, äntligen är jag precis mig själv fast på tyska. Härligt!

Nu dö lite i soffan och sen sova klockan nio. Gonatt!