Nu är jag äntligen framme. Efter en natt i Sthlm och en mellanlandning i Riga hamnade jag tillslut i München! Igar var jag sjukt peppad när vi kollade upp en massa tuffa ställen att fara till och oktoberfest och alltihop. Kändes sa roligt med storstad och alla möjligheter i världen helt plötsligt!
Vaknade imorse ocksa och var som taggad. Men jag hatar datorer. Fick värsta, jag vet inte vad ska kalla det. Kvinnlig intutition? Hur som helst fick jag bara en känsla kvällen innan jag for att en sak jag inte vill ska hända haller pa att hända. Och det har som funnits där i bakhuvudet hela tiden. Och det verkar ju bara mer och mer som om jag har rätt = samma fucking ruta ett igen. När ska det sluta? När ska jag bara fa njuta av livet utan att det kommer nagot sadant varje gang jag börjar känna peppen igen?
Jag känner mig lite ensam för tillfället. Är van vid att ha människor som tar emot mig när jag faller tillbaka, om och om igen. Nu har jag bara en vän. Och hon gar skola hela dagen idag. Vem ska gräva upp mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar