Skola och kaffe

Skolan är knepig nuförtiden. Mycket grammatik och pahitt. Tur att jag har Kellie, idag ska vi dricka kaffe, äta en nussschnecke och försöka första vad det riktigt handlar om. Indefinitpronomen.

Men innan ska jag och Ylva äta ännu en macka med pesto, mozarella och tomat. Jag är nog mästerkocken.

Och förövrigt tycker jag att folket har börjat glömma att de borde komma hit pa besök. Jag ogillar lite att vänta och att inte veta. Tillexempel det med lägenhet. Jag vill veta nu om jag maste sova pa gatan eller om vi far världens finaste lägenhet, eller om vi maste bo kvar i skitrummet vi bor i nu. Samma sak vill jag veta nu att världens bästa människor kommer och hälsar pa, och kommer de inte vill jag ocksa veta det. Da slipper jag ga och hoppas i onödan. Och ingen stress, men biljetterna blir dyrare ju längre man väntar, sa de är ju iallafall pa min sida. ( Ni kanske undrar varför jag verkar sa desperat om det här? Da kan jag berätta att det är för att jag alltid rakar flytta för langt för att folk ska komma och hälsa pa. jag har aldrig fatt visa hur jag bor, hur min skola/mitt jobb ser ut, vilken min favoritrestaurang är eller vilka jag hänger med. Jag längtar efter att fa bjuda tillbaka pa allt ni bjudit mig pa när jag kommit pa besök. That´s it. Jag vill bara fa visa alla mitt liv. Känn dock ingen press, förstar att det är slitigt med pengar och tid nuförtiden, vill bara att ni ska veta hur välkommna ni är )

Nu - Lunch