fredag 21 maj 2010

Äntligen.

Äntligen är denna natt över. Har aldrig någonsin varit med om något liknande. Det är svårt att föklara. Men såhär är det. Kroppen är liksom nästan för trött för att leva, varenda muskel och led är heelt sliten. Men huvudet är så fullt av jobbjobbjobb, att jag hela natten vaknat flera gånger och bara längtat till att den är över. Nu, ÄNTLIGEN är klockan sju och det är hyffsat okej att stiga upp, att stiga upp tre inatt hade varit aningen mer stört. Detta var mitt sista klag på jobbet, men jag ville bara delge er om upplevelsen som fick mig att frivilligt stiga upp klockan sju och säga "äntligen".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar