StinaLottaLarsson
tisdag 24 november 2009
Hulda
Tittade just bort mot min säng och såg henne ligga där. Tills jag upptäckte att det var nallen Måns ben. Kan inte förstå att vi aldrig mer kommer ses.
Mästare på saknad, det är jag.
1 kommentar:
Lisa
24 november 2009 kl. 23:16
Jaha... så nu gråter jag med...
Svara
Radera
Svar
Svara
Lägg till kommentar
Läs in mer...
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jaha... så nu gråter jag med...
SvaraRadera