Ni vet mammor. De är bra på att oroa sig. Väldigt bra tillochmed. Jag är rädd att jag är väldigt nära att vara en mamma, borträknat från den lilla detaljen med barn.
Imorgon ska jag och Ylva på en liten arbetsintervju. Det är för någon storts eventföretag tror jag, handlar iallafall om att servera på events som jag förstod det. Jag var en mes och lät Ylva ringa, hon är ju tysken i vårt förhållande. Tydligen skulle de helst vilja att jag också ringde, men jag skiter i det och följer med Ylva dit istället. Tror min svenska charm och min tveksamma tyska gör sig bättre i riktiga livet än på telefon.
Så, direkt klumpen i magen. Jag fattar inte varför jag sätter mig i den här situationen jämt. Söka jobb i ett främmande land. Ni anar inte hur lätt det är att söka svenska jobb. Är ju faktiskt en liten fördel att kunna språket måste jag säga. Men sen tänkte jag att det är ju inte att jobba för Obama eller något annat viktigt. Det är ett litet jobb. Går det så går det, går det inte så gör det inte. Är ju dumt att oroa sig egentligen. Ska försöka säga det till min klump i min mage. Tror nämligen att efter det här korta besöket finns det risk att den kommer tillbaka på återbesök efter jul när det verkligen gäller, när jag verkligen måste fixa ett jobb. På tyska.
You can do it honey!! Säg åt den där klumpen i magen att dra och sen kör du hårt istället!!
SvaraRadera